Jag r inte bitter. Inte alls, ven om man kanske kan f den uppfattningen av mina inlgg om frustration i vardagen i Kina. Jag r privilegierad och tacksam av att f bo i ngon annans land och f ta del av deras kultur och seder. Åren i Kina har berikat mitt liv otroligt mycket p mnga plan.
Att bo ngon annanstans innebr samtidigt att allt inte fungerar p samma stt som hemma. Eller fungerar alls. Syftet med inlggen r helt enkelt att ge er som inte bor eller har varit hr en inblick i ngra av de skillnader som finns. Skillnader som ibland r helt ologiska i vra gon, men kanske helt sjlvklara i en annan milj. Eller i gonen p en kines.
I Shanghai finns ett stort antal taxibilar (mellan 50-70 000 st). De flesta gr p 24-timmarsskift vilket innebr att bilen, som hyrs av taxifretaget per dygn, delas mellan tv chauffrer och att de kr ett dygn var i taget. Det vill sga jobba ett dygn, ledig ett dygn. Dag ut och dag in. Helgdag som vardag. Det r hrt att jobba som taxichauffr.
Trots det stora antalet bilar r det ofta svrt att f tag p en taxi nr man som mest behver den, dvs p morgonen, runt lunch och efter jobbet. Nr det vl kommer en ledig (grnflaggad) taxi krandes fr man en hrlig “pltsligt hnder det”-knsla. Men, men, men, det grna skenet kan bedra. Ett fenomen som nmligen ofta uppstr kring lunch och middagstid, och som frvnar mig, r att de ofta kr frbi en. Utanfr populra taxi-hak str sedan bilarna gata upp och gata ner fr en rutinmssig mltid. Nr behovet av taxibilar r som strst.
En slutsats jag drar r att kineser verkar gilla rutiner. Om jag skulle kra taxi i Shanghai skulle jag lgga min lunch tidigare/senare fr att kunna kra kunder under rusningen. Belggningen under vrig tid p dygnet r nmligen skrmmande lg. Jag hrde frn ngon att de i snitt har ca 30% belggning per dygn. Men det r s jag skulle gjort. Som tur var kr jag inte taxi i den hr staden.
Men som sagt, jag r inte bitter.