Betygshets
Det verkar finnas en lång vana av att som individ bli rankad i Kina. Redan i skolan används en form av topplista där läraren rangordnar eleverna från den bästa till den sämsta. Att hamna i toppen är säkert motiverande och uppmuntrande, men att hamna i andra änden av listan kan nog (ytterligare) hämma intresset för skolan för de som redan har svårt att lära sig. Oklart hur de tänkte här.
Det här med att betygsätta individer hänger faktiskt med till arbetsplatsen också. En av mina anställda tog på hennes utvecklingssamtal upp – helt seriöst menat – att hon ville att vi skulle införa ett rangordningssystem på företaget så att de skulle veta var de befann sig relativt sina kollegor. Jag dissade förslaget.
På många ställen i Kina ser du faktiskt organisationer som använder ett elektroniskt system för att utvärdera sina anställda. T.ex. den första person du träffar när du anländer till Kina – tulltjänstemannen som stämplar ditt pass – kan du betygsätta.
Till och med taxichaufförer får du ibland chans att betygssätta.
I sig är det kanske ett bra verktyg för chefer inom serviceföretag att utvärdera och utveckla sina anställda, men jag skulle inte bli förvånad om resultatet också sammanställs i listor och offentliggörs inom företaget.
