Irritation i vardagen – del 5
Jag är inte bitter. Inte alls, även om man kanske kan få den uppfattningen av mina inlägg om frustration i vardagen i Kina. Jag är privilegierad och tacksam av att få bo i någon annans land och få ta del av deras kultur och seder. Ã…ren i Kina har berikat mitt liv otroligt mycket på många plan.
Att bo någon annanstans innebär samtidigt att allt inte fungerar på samma sätt som hemma. Eller fungerar alls. Syftet med inläggen är helt enkelt att ge er som inte bor eller har varit här en inblick i några av de skillnader som finns. Skillnader som ibland är helt ologiska i våra ögon, men kanske helt självklara i en annan miljö. Eller i ögonen på en kines.
I Shanghai finns ett stort antal taxibilar (mellan 50-70 000 st). De flesta går på 24-timmarsskift vilket innebär att bilen, som hyrs av taxiföretaget per dygn, delas mellan två chaufförer och att de kör ett dygn var i taget. Det vill säga jobba ett dygn, ledig ett dygn. Dag ut och dag in. Helgdag som vardag. Det är hårt att jobba som taxichaufför.
Trots det stora antalet bilar är det ofta svårt att få tag på en taxi när man som mest behöver den, dvs på morgonen, runt lunch och efter jobbet. När det väl kommer en ledig (grönflaggad) taxi körandes får man en härlig “plötsligt händer det”-känsla. Men, men, men, det gröna skenet kan bedra. Ett fenomen som nämligen ofta uppstår kring lunch och middagstid, och som förvånar mig, är att de ofta kör förbi en. Utanför populära taxi-hak står sedan bilarna gata upp och gata ner för en rutinmässig måltid. När behovet av taxibilar är som störst.
En slutsats jag drar är att kineser verkar gilla rutiner. Om jag skulle köra taxi i Shanghai skulle jag lägga min lunch tidigare/senare för att kunna köra kunder under rusningen. Beläggningen under övrig tid på dygnet är nämligen skrämmande låg. Jag hörde från någon att de i snitt har ca 30% beläggning per dygn. Men det är så jag skulle gjort. Som tur var kör jag inte taxi i den här staden.
Men som sagt, jag är inte bitter.
01 Apr 2011 Jens