Vardags-Svarte Petter
Kina är som bekant ett stort land där dialekter, seder och traditioner skiljer sig mycket åt från varandra i olika delar av landet. En vardagsbetingad kulturell skillnad är hur pengavalören 1-yuan (eller RMB), som finns både i mynt och sedel, används.
Om du i Beijing ger en taxichafför ett mynt i betalning kommer han muttrande att acceptera det, men kommer snabbt att ge nästa bästa kund myntet i växel. I Shanghai är det däremot tvärtom. Här flyr taxichaufförerna 1-yuans sedeln som pesten. Här är det mynten som regerar.
Som Shanghai-bo föredrar jag (naturligtvis) mynten, då sedlarna ofta är lortiga och sladdriga efter många års cirkulerande.
Vilken föredrar du? Både myntet och sedeln är från 2001. I bakgrund en nyare och fortfarande greppvänlig sedel.
09 Apr 2011 Jens
Vill börja med att berömma dig för din trevliga blogg.
Visst är det ett intressant fenomen att bruket av mynt och sedlar varierar över landet. Som Beijingbo så följer jag naturligtvis trenden att vara motståndare till mynten.
Mitt argument är att jag bär alla min växelpengar i en sedelklämma, och då blir det ett litet elände när jag får mynt. 😉
En anna “spaning” var det gäller sedlar är att jag uppfattar det som sedlarnas kvalité varierar beroende på vilken stad man är i. Jag brukar t ex använda begreppet “Qingdao-sedel” när en sedel är riktigt risig. Detta på grund av att en erfarenhet från just Qingdao är att “alla” sedlar är nära döden där.